Monika Stenlund

Jag heter Monika Stenlund, sekreterare i HomanSällskapet. Jag kommer från sagans och skrönans vackra Värmland och född i sjöstaden Kristinehamn på 40-talet.

Min far var född Närke och Kvistbro, han växte upp tillsammans med fem bröder och tre systrar som alla blev köpmän. Min far blev grosshandlare i Kristinehamn och innehade ett flertal butiker. Min mor var konstnärlig och en skicklig pianist. Min farfar var köpman i Kvistbro och min farmor var född på Åsagården där hennes far var häradsdomare.

Släktgården, Åsagården, ligger på historisk intressant mark. Rakt över gården, mellan uthusen och den timrade manbyggnaden med sina två flyglar, går den väg på vilken under medeltiden och fram till 1600-talet den nyvalde svenske kungen red med sitt följe fram på sin eriksgata. ( i våra dagar asfalterad men i forntiden en bred ridväg).

Jan Mårtenson, VSF och gårdsägare i Viby m.m. skrev en intressant artikel i Vecko-journalen nr 21 (25.5. 1977) Artikeln var illustrerad av en flygbild i färg med Åsagården i mitten av bilden.

”Där gick den gamla eriksgatan, där Sveriges kungar, på den tiden när de valdes, drog fram med sina följen genom riket för att få valet bekräftat. Från härbärget i Ramundaboda i Tiveden, vårdad av S:t Antoni munkar, kom de alltså nere i vägkröken –

Kung Magnus Eriksson Smek 1319, han som tog Blanka av Namur till drottning, Erik av Pommern, 1412 Gustav Wasa 1523 och andra som red förbi. Kanske Carl IX år 1600 stod för den största prakten, när han kom ridande vägen fram med sin drottning och prinsarna Gustav (II: andre) Adolf och Carl Filip, prinsessorna Katarina och Maria och systersonen Jörgen Johan hertig av Bayern.

Ett lysande följe som starkt kontrasterande mot den dystra procession längs vägen en mulen januari dag år 1719, när 280 personer och 464 hästar följde den i Norge skjutne Karl XII… Den fallne kungen med genomskjutet kranium hade natten före vilat ut i Viby kyrka…”

Man kan inte neka till att man känner historiens vingslag över min farmors hem i Viby när man läser ovanstående rader… eller skildring?

1961 flyttade jag från Värmland till Stockholm och det har jag aldrig ångrat.

1967 gifte jag mig med Hans Stenlund, äktenskapet var lyckligt men barnlöst. Våra bostadsorter var Solna, Skokloster, Halmstad, Täby. Min Hans gick bort 1995. Året därpå fick jag en lägenhet på Strindbergsgatan och jag trivs så gott med att bo i centrala Stockholm.

Mitt arbete har jag i ”Gamla stan” och jag älskar stadens puls och rika kulturutbud som jag flitigt nyttjar. Jag har spelat teater och blivit ”halshuggen” på Stortorget ett flertal gånger under år 2000.

Till min läggning anses jag vara dynamisk och kreativ med stort ordningssinne. Jag har god social kompetens, älskar att laga mat och bjuda mina vänner, sjunger gärna, därtill är jag utåtriktad och glad.

Jag reser gärna över stora delar av världen men framför allt till Paris, där jag en gång hoppas att få bo. Staden vid Seine med dess charm, människorna, stadslivet, parkerna, kulturen. Min bostad kommer att ligga högt och i utsikten från ett av mina fönster vill jag se Tour Eiffel.