Döden går på museum (1977)
Erik XIV:s kungakrona har huvudrollen i Döden går på museum. Den krona som flamländska guldsmeder gjorde till vasakungens kröning sexton år innan han mördades ab sina fångvaktare på Örbyhus.
Den är en av riksregalierna, riksklenoderna, och så värdefull att inga försäkringar räcker till. Därför är ingen orolig när den lånas ut till Nationalmuseums utställning ”Svenska klenoder” tillsammans med riksäpplet spiran och många andra dyrbarheter ur den svenska historien. För vad kan hända? Den går ju inte att stjäla eftersom den är totalt osäljbar. Det hade man räknat ut, det trodde man. Men det var fel, alldeles fel. För den försvann. Kronan, äpplet och spiran stals i en välplanerad och kallblodig kupp på julafton när staden sov och snön föll. Problemet var förstås att ingen hade gåt in i museet och ingen hade gått ut. Gick kronan upp i rök? Och framförallt: Varför stals den? Det fanns ju inte något vettigt motiv. Eller…?
Johan Kristian Homan halkar bokstavligen talat rätt in i handlingen på själva julafton: Och hans sammanboende, siameskatten Cléo deltar som alltid. Och hon nosar upp en viktig ledtråd som öppnar husses ögon.